Värnamo

Svante Olson lever och har hälsan .

Till och från ställs frågan bland Värnamobor: Varför har insändarfloden i Värnamo Nyheter tunnats ut?

Har den flitige skribenten Svante tagit ner namnskylten?

Svaret är följande: Svante har under vintern/våren ägnat sig åt ett av sina barnbarn. Under veckorna har Svante sett till att denne unge kamrat kommit iväg till förskolan och även hämtat honom på eftermiddagarna.

Förskolan ligger i Sollentuna, så därför har Svante tillbringat vardagarna i norra Stockholm. En följd av detta är att han inte kunnat synas i Värnamovardagen, men enligt uppgift blir det ändring i början av juni.

Den unge gossen kommer då få ett nytt syskon.

Skolans bristande kunskap om och strategier kring barnfattigdom
Barnfattigdomen i Sverige ökar. Enligt Rädda Barnens årliga barnfattigdomsrapport 2012 så ökade den år 2009 i 282 av Sveriges 290 kommuner mellan år 2008 och 2009. De fattiga barnen har blivit fler och klyftorna har ökat. I Värnamo kommun ökade barnfattigdomen under samma period från 436 till 520 barn.
Barn tillbringar en stor del av sin uppväxt i skolan. Det är rimligt att anta att bemötande och förväntningar från skolans personal påverkar och präglar barnens studieresultat och känsla av delaktighet respektive utanförskap. Risken för stigmatisering är stor för barn som inte har samma ekonomiska möjligheter som ”alla andra” i sin närmaste dagliga omgivning. Skolans och lärarnas kunskap och hanterande av detta har därför stor betydelse.
Enligt FN:s barnkonvention och Skollagen skall barn ha samma möjligheter oavsett ekonomiska förutsättningar och skolan ska sträva efter att uppväga skillnader i barnens förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.
I Värnamo kommun saknas det helt handlingsplaner eller en samlad kompetens för att möta problemet kring barnfattigdom i skolan. I stället måste lärarna individuellt utarbeta egna strategier till sina respektive klassrum. Det innebär en tydlig risk för barnen eftersom att de i och med detta blir utlämnande till varje enskild lärares kunskap, intresse och förhållningssätt i frågan.
Vänsterpartiet i Värnamo yrkar därför att kommunfullmäktige beslutar att:
· uppdra åt Utbildningsnämnden att med hjälp av sakkunniga inom området utarbeta styrdokument kring hur problematiken kring barnfattigdom i skolvardagen skall mötas.
· uppdra åt Utbildningsnämnden att arbeta fram rutiner och ge samtliga kommunens grundskolor och gymnasieskolan möjligheten att en gång om året anordna en studiedag med temat barnfattigdom för all skolpersonal .

e.u Fjodor Eklund
Vänsterpartiet Värnamo
lördag den 28 april 2012

Låt skolan stå för den obligatoriska frukten i låg och mellanstadiet.
Grundskolan i Sverige är obligatorisk och skall enligt lag vara avgiftsfri för barn och deras familjer. Enligt Skolinspektionens praxis får skolan dock ta ut enstaka avgifter, men de får ”bara medföra obetydliga kostnader för eleverna”.
På låg- och mellanstadieskolorna i Värnamo kommun förväntas föräldrar att skicka med sina barn frukt till skolan varje dag. Frukt är nyttigt och Vänsterpartiet tycker att det är viktigt att våra barn får äta det varje dag. En banan, ett äpple eller ett päron kostar var för sig inte mycket pengar. Men för en familj med redan knapp ekonomi kan den dagligen obligatoriska frukten vara en stor ekonomisk börda. Framförallt för en ensamstående förälder med flera barn. Och det är också vanligt att många barn väldigt ofta ”glömmer” att ta med sig frukt till skolan. Och förutom att dessa barn går miste om fruktens nyttigheter så innebär det dessutom en risk för att de blir stigmatiserade i klassen.
Ett exempel: En arbetslös ensamstående förälder har tre barn i låg- och mellanstadieåldern. Alla barnen ska ha med sig en frukt varje dag i skolan. En banan kostar cirka 4-5 kronor styck, äpplen och apelsiner är något billigare. Lågt räknat så måste han eller hon lägga ut cirka 40 kronor i veckan på frukt till skolan. Eller 160 kronor i månaden. På ett skolår blir det plötsligt väldigt mycket pengar (1400-1700 kronor för en trebarnsförälder). Och inte längre en ”obetydlig kostnad”.

Vänsterpartiet anser att detta bryter mot Skolinspektionens praxis i frågan om avgifter i skolan. Belopp som var för sig kan bedömas som obetydliga kan tillsammans strida mot bestämmelserna om en avgiftsfri skola. Därför måste man göra en helhetsbedömning av samtliga kostnader som belastar en elev under ett läsår. (Skolinspektionen 2011, s. 3).

Vänsterpartiet i Värnamo yrkar därför att kommunfullmäktige beslutar att:
· varje enskild grundskola i fortsättningen står för inköp och kostnad av den obligatoriska frukten.

e.u/ Fjodor Eklund
Vänsterpartiet Värnamo
lördag den 28 april 2012

Jag skriver denna motion efter att ha avnjutit en konsert med duon Anna ochSteve på Vandalorum. Steve Dobrogosz är en pianist av världsklass.Vilka var vi som lyssnade på denna konsert? Något generaliserat kan man säga etablerad svensk övre medelklass i övre medelåldern.

Varför är det på detta vis? Självfallet skall vi i kommunen aktivt bidra till ett attraktivt kulturutbud. Detta gör vi genom att bl.a. subventionera musik- & teaterföreställningar, samt även investera i kulturlokaler. Frågan som trots allt kvarstår var är ungdomarna? Vad gör vi för att bjuda in denna grupp till det offentligt subventionerade kulturutbudet?

En del har gjorts bl.a. i form av stödet till V.Art, som nått en bredare publik. Wernamo331 har till och från fått möjlighet att kunna genomföra workshopsoch konserter. Trots detta är mötena mellan olika publikkategorier ganska sällsynta.

I diskussionen om gummifabrikens innehåll/verksamhet har attityden gentemot ungdomar varit ”dömande”.

Från vänsterpartiets sida har vi föreslagit att ytor skall sättas av för ungdomsverksamhet.Svaren vi har fått har innehållit negativa associationer som t.ex. att graffittikulturen skulle leda till klotter och skadegörelse i fastigheten.

Biblioteket i all ära, men här är fokus på yngre barn. Hur når vi ungdomarna i åldersspannet 14-18?

Idag exponeras denna grupp i mycket hög grad för det kommersiella utbudet. Redan här delar vi upp tillgången till kulturutbud efter plånboken.

I Program för barn- och ungdomskulturen i Värnamo kommun antaget av kommunfullmäktige 2004-11-25, § 183 står ”Kulturverksamheten ska erbjuda komplement och alternativ till det kommersiella kulturutbudet. Den kulturella mångfalden ska tas hänsyn till och stödjas. Detta stärker gemenskapen och ökar förståelsen mellan människor med olika kulturell bakgrund. Det ska finnas utrymme och förståelse för kulturella uttrycksformer som inte tillhör etablissemanget”, vilket vi tycker är en utmärkt målsättning. I och för sig är skrivningen inte politiskt korrekt, då målen för svensk kulturpolitik skrivits om sedan dess.

Inom vårt landsting pågår arbetet med en ny regional kulturplan. Kulturplanen innehåller formuleringen ”Jönköpings län vill”• utveckla ett kompetenscentrum för barn- och ungdomskultur

• utveckla samarbeten för forskning inom barn- och ungdomskulturen

• stödja utvecklingen av en länsövergripande kulturgaranti i samarbete medlänets kommuner

• stimulera kulturens tillgänglighet för barn och unga• stödja en utveckling så att FN:s barnkonvention kan utgöra grunden församverkan och verksamhet inom länets kulturverksamheter.

• Utveckla Jönköpings län till ett centrum för pedagogisk utveckling inom konstområdena

Barn- och ungdomskulturen upplevs av många som ett prioriterat område och har en stark förankring inom länets kulturpolitik. Både den interaktiva möjligheten för barn och unga att möta professionella utövare som den upplevelsebaserade kulturen, beskrivs som viktiga delar att arbeta med och utveckla inför framtiden.

Attityden i denna målsättning handlar fortfarande mycket om att vuxensamhället skall lära ungdomarna vad som är ”kultur”. Vårt förslag är att vi i Värnamo skall försöka att vända på detta synsätt. Vi kan inte sitta och vänta på att det skall hända. Processen måste initieras, men därefter kan vi lämna i från oss arbetsuppgifter och resurser. Förslagsvis sätter vi upp målsättningen att Värnamo kommun på sikt skall ha en ungdomskulturvecka. Projektet får en rimlig budget och kanslifunktion för att genomföra detta. Initialt måste det handla om en inventering av unga kulturarbetare (källarband, amatörfotografer, dansare m.m.). Kulturskolan,Wernamo331, V.Art, frikyrkornas ungdomsverksamhet och våra invandrarföreningar är några möjliga kontaktytor. Det som behövs är olika arenor/scener/mötesplatser. Målsättningen måste vara att vi på sikt får ett starkt förankrat lokalt kulturliv som är en mötesplats över generationsgränserna, klasstillhörighet och etnicitet.

Vi yrkar därför på:

att Kommunfullmäktige ger i uppdrag åt ansvariga politiska nämnder att snabbt arbeta fram en arbetsordning för hur arbetet med en ungdomskulturvecka skall ordnas

att Kommunstyrelsen i budgetberedningen öronmärker tillräckliga ekonomiska resurser för att möjliggöra en ungdomskulturvecka och att en kanslifunktion för stödjandet av ungdomskultur organiseras och lämpligen bemannas med ung och kulturintresserad personal

Fjodor EklundVänsterpartiet20111129

Anders Karlsson, produktionsledare på Tekniska kontoret, Värnamo kommun, gillar inte graffiti (VN 12/4). Han menar att om man tillåter det på legala platser, som jag har föreslagit i en motion, så leder det till klotter över hela stan.

Anders Karlsson har fördomar.
Hans påstående är lika korkat som att hävda att ungdomar som tränar boxning i boxningsklubbens regi, sedan ger sig ut på stan och slår ner folk.

Så funkar det inte. Graffiti är en konstnärlig aktivitet som vuxit fram i ungdomsmiljöer. Det är nu en etablerad konstform. Jag tycker att de som vill utveckla ett sådant intresse ska få göra det med samhällets stöd.

Tyvärr har Anders Karlssons inskränkta tänkade stöd hos många.

Öppna ögonen istället för att sätta på skygglappar!

Kommunen bygger ett nytt kulturcentrum på Gummifabriken, i dagarna invigs Museum Vandalorum och det talas om planer på ett nytt möbelmuseum i Värnamo.

Samtidigt jagar kommunen ungdomar som vill uttrycka sig konstnärligt med graffiti. Det är beklämmande!

Svante Olson

Jag gillar kollektivtrafik och bussar. Men inte motionen.

Hans tanke är att Sydsvenska krysset blir ändhållplats för linjerna 201/202. Men än så länge finns inget underlag för busstrafik. Det räcker inte med hamburgersugna ungdomar.

Jag har bara reagerat mot intentionen i Johan Nissinens motion, nämligen att hamburgare är en ungdomsaktivitet. Det tycker inte jag.

Svante Olson