Kan grisar sjunga?

När jag läser herr Hornbrinks senaste insändare i VN kommer jag osökt att tänka på talesättet ”försök aldrig lära en gris att sjunga. Det slösar bort din tid och irriterar grisen”.

Herr Hornbrink blandar högt och lågt. Nu försöker han lära oss om hur bra de ökade koldioxidhalterna i atmosfären är för fotosyntesen. Nu är så inte fallet. Redan 2015 påvisade forskare vid Umeå universitet och Sveriges lantbruksuniversitet att vid ökad koldioxidhalt i atmosfären har växternas fotosyntes förändrat under 1900-talet. Initialt har fotosyntesen ökat, men vid högre värme inträder det motsatta. En notis om denna rapport hittar ni här https://www.umu.se/nyheter/okad-koldioxidhalt-i-atmosfaren-har-forandrat-vaxternas-fotosyntes-under-1900-talet_5819679/.

Herr Hornbrinks nästa argument är att om vi ”ser till medeltemperaturen (något vi ägnat oss åt i cirka 180 år, vilket bara understryker tramset om klimatlarm) så finner vi att vi är på väg in i en ny istid”.
I sedvanlig ordning tillämpar herr Hornbrink perspektivet långt bort. Denna kommande istids början ligger åtminstone nästan 20 000 år bort. Vi får nog utgå ifrån att denna kyla kan vi inte tillgodoräkna oss innan dess. Vi är inne i en värmeperiod som påverkar vattnets kretslopp, förutsättningarna för odling och annat som i högsta grad påverkar det mänskliga livets villkor.

Hornbrink fortsätter sedan med att ondgöra sig över det svenska biståndet och ”invandringens kostnader”. Självbelåtet konstaterar Hornbrink att ”finns det något annat parti än SD som har försökt få stopp på invandringen och integrationen? Vi talar då om kostnader på 250–400 miljarder kronor per år”.

Enligt konjunkturinstitutets analys av vad invandringen till Sverige har haft för ekonomiska effekter i modern tid, så visar det sig att en flykting i genomsnitt kostar 25 000 kronor per år, medan övriga utrikesfödda i snitt bidrar positivt till de offentliga finanserna med 48 000 kronor per person och år. Inte riktigt samma bild som Hornbrink målar upp, dels för att den inte klumpar ihop invandringen till en grupp och dels att den även räknar på skatteintäkter. Vad SD i sin retorik räknar på framgår inte.

Tidigare försökte SD i sin xenofobiska argumentation framhålla att det är bättre att hjälpa flyktingarna på plats i deras hemländer. Nu framgår det av Hornbrinks insändare att de inte har för avsikt att hjälpa dem alls.

I övrigt saknas inte pengar i Sverige för att upprätthålla en god levnadsstandard för hela befolkningen. Istället för att satsa stora summor på krigsmakten och en misslyckad kriminalpolitik, kunder dessa resurser användas för att skapa ett hållbart samhälle.