Mats Green och Alex Johansson beklagar sig över att bland annat Naturskyddsföreningen ifrågasätter regeringens ambition att kraftigt minska vargstammen. Insändarna skriver ”Rovdjursföreningen såväl som Naturskyddsföreningen behöver överge sin extremism i sina konstanta och reflexmässiga okynnesöverklaganden av alla beslut om rovdjursjakt”.

Tillfället de valt för sin insändare är väl vald. Återigen har en varg angripit en fårflock och två djur har dödats/avlivats. Varghonan som angrep fåren har skjutits.
Självfallet förstår jag ägarens frustration, men i likhet med oss människor uppskattar vargar snabbmat. Fåren är lätta bytesdjur och vad vi kan göra är öka tillsyn och stängsla in bättre. Detta kommer självfallet inte förhindra alla framtida vargattacker, men minska antalet. Länsstyrelsen är alerta och skyddsjakt en möjlighet.

Vad de moderata debattörerna inte tar upp är att regeringen aviserat att man vill halvera anslagen för ersättning för viltskador. Från dagens 57,8 miljoner kronor till 29,8 miljoner kronor 2028. Förslaget kan bara tolkas som att vargstammen skall minskas till 170 djur. För att fastställa talet 170 så beställde regeringen en utredning som skulle komma fram till denna låga siffra. Vad utredarna faktiskt kom fram till var ”för populationer i den lägre delen av 170–270-tröskeln visar våra simuleringar att migration kan utgöra en risk för att introducera nya skadliga variationer, vilket skulle kunna leda till minskad hälsa om inavel förblir hög”1. Kanske en kryptisk slutsats, men på vanlig svenska betyder detta att 170 djur är alldeles för lite, men det var inte detta regeringen ville höra, så invändningarna lämnades därhän.

Fåravel är företagande och självfallet finns det risker. Inom andra verksamheter kallas det för svinn. Viltskadefonderna har varit ett verktyg för att skademinimera (minska risken). Det krävs en del pappersarbete med intyg och ersättningskrav, men utbetalningarna har verkställts.

Debattörerna fortsätter med ”De behöver också överge sitt Stockholmsfokus och sin nedlåtande och avfärdande syn på landsbygden”. Stockholmsfokus nämns som något dåligt. Kan det bero på att det är där våra folkvalda fattar sina beslut? Senste mandatperioden har parlamentet dominerats av Tidöpolitiken och i så fall kan även jag hålla med om att det är något dåligt.

Naturskyddsföreningen har 230 000 medlemmar fördelade på 270 kretsar, det vill säga nästan en i varje kommun. Moderaterna har nästan 49 000 medlemmar och SD har 36 000 medlemmar. Med andra ord så organiserar Naturskyddsföreningen dubbelt så många personer som de båda ytterhögerpartierna tillsammans, men riksdagsledamoten Mats Green ondgör sig över att Naturskyddsföreningen använder sig av sina demokratiska rättigheter.

1 https://www.naturvardsverket.se/49e29c/contentassets/559d978493404c20bbd3c3510350eb66/bilagor-till-analys-av-vargens-referensvarde.pdf

Nu har herr Hornbrink fördjupat sig i en ny fråga, där han sprider diverse myter och skrämselpropaganda.

Högerpartiernas fokus på ny kärnkraft till varje pris handlar inte om energipriset. Tvärtom, ny kärnkraft blir dyr och för att ens få de kommersiella aktörerna att haka på måste prisgarantier utlovas och staten ta på sig alla stora kostnader, som ex.vis att på sikt bygga lager för slutförvaring
med en uppskattad kostnad på 183 miljarder kronor.

Hitintills har ett företag börjat planera för möjligheten att bygga mindre kärnkraftsverk, Videberg Kraft AB. Videberg Kraft ägs i dag till 80 procent av helstatliga Vattenfall och till 20 procent av ett industrikonsortium bestående av ABB, Alfa Laval, Hitachi Energy, Volvo och andra intressenter.

Av någon outgrundlig anledning föreslår regeringen i vårändringsbudgeten att staten i år och nästa år ska skjuta till pengar till bolaget och köpa aktier av Vattenfall, en affär som går lös på 1,8 miljarder kronor år 2027, vilket ger staten en andel på 60 procent av företaget. Hur var det nu med intresset från de kommersiella aktörerna när staten skall gå in som huvudägare och stå för det största risktagandet?

Herr Hornbrink ondgör sig över att kärnkraft avvecklats. Vi hade en folkomröstning om kärnkraften i Sverige 1980 och Linje 2 (successiv avveckling, offentligt ägande, hushållning, satsning på förnybar energi) vann omröstningen. Att våra styrande i huvudsak följt detta beslut visar på att denna folkomröstning respekterats.

Är elen dyr i Sverige idag? Självfallet upplever de flesta av oss att så är fallet, men då bör vi känna till hur priset sätts. En begriplig förklaring hittar ni på Svenska kraftnäts hemsida . Bästa sättet att få ner priset är att minska efterfrågan, med andra ord energieffektivisering, mindre förluster i nätet och utbyggnad av förnyelsebara energikällor.

Att bygga nya kärnkraftverk tar lång tid, samt kommer att bli mycket dyrt och en tidshorisont på 15-20 år innan det kan tas i drift är är inte orealistisk.

Vad har hänt med den svenska kärnkraftens elutbud om vi jämför januari månad 2017 och Januari månad i år, 2026. År 2017 stod kärnkraften för 41 % av elproduktionen och 2026 för 28 %, vilket kan upplevas som problematiskt om det inte vore för att de förnyelsebara källorna ökat sin andel.
I Januari 2017 genererades 16 220 Gwh och motsvarande siffra för Januari 2026 blev 18 256 Gwh.

Om ni vill ha en bättre faktaunderbyggd beskrivning av energifrågan, så rekommenderas Lunds
Universitets sida ”Sant, falskt eller både och? El och energi” . Här har ni ett quiz som ger snabba svar på vanliga frågor om elpriser, elutbud och elanvändning.

En synnerligen välskriven artikel av Lars Thulin om bibliotekets betydelse för små och stora barn och främst barn som växer upp under ekonomisk utsatthet.

Biblioteket – en livslång kärlek

Den 21 oktober 2025 presenterade Rädda Barnen en barnfattigdomsrapport för Sverige. Barnfattigdomsrapporten 2025 presenterar en fördjupad analys av den ekonomiska utsattheten bland barn i Sverige under perioden 2019–2023. Den visar att 276 000 barn levde i ekonomisk utsatthet 2023. Det är 100 000 fler än tidigare uppskattningar – och motsvarar nästan 13 procent av alla barn i landet. I Värnamo kommun levde 2023 enligt rapporten 634 barn av totalt 7095 i ekonomisk utsatthet – vilket motsvarar 8,9%. Rädda Barnen definierar ekonomiskt utsatthet som: ”Antal barn i hushåll enligt alternativ beräkning av låg inkomststandard som bygger på Konsumentverkets beräkningar av basbehov och/eller antal barn i hushåll som uppbär försörjningsstöd.

Orsakerna till denna negativa utveckling är flera. Den kostnadsexplosion som har varit de senaste åren har inneburit en kraftig belastning för de som redan i utgångsläget har det kämpigt. Inflationschocken och de höjda räntorna gjorde att reallönerna sjönk mellan 2021 och 2023, och det rejält, med drygt 10 procent. Däremot ökade reallönerna något 2024 och troligen gör de det även 2025. Men det kommer att dröja innan vi är tillbaka på 2021 års nivå.

Framförallt har de senaste årens inflation slagit hårt mot barn som lever med en ensamstående förälder. Deras ekonomiska utsatthet är fyra gånger större än för barn som lever med samboende föräldrar. Det finns också stora klyftor mellan barn med utländsk bakgrund och barn med svenskfödda föräldrar. Risken att växa upp i fattigdom i Sverige är sex gånger högre för barn med utländsk bakgrund. Det hänger ihop med att det tar väldigt lång tid för de utländska föräldrarna att etablera sig så pass att de blir självförsörjande.

Det ska tilläggas att alla barn som lever i ekonomisk sårbarhet fångas inte upp av rapporten. Det är endast familjer som är folkbokförda i landet som ingår i analysen, alltså inte asylsökande, papperslösa, EU-migranter och ukrainska medborgare som kommit hit innan 2024.

Vi i Vänsterpartiet anser att en av politikens viktigaste uppgifter är att vara ett socialt samvete. Alla barn ska ha lika möjligheter i livet och ekonomisk utsatthet i barnfamiljer ska vara noll. För det krävs åtgärder både på både nationell och lokal nivå. Vi vill och vi kan med en mängd olika insatser få bukt med detta. På riksnivå är det framförallt höjningar av försörjningsstödet och de ekonomiska familjestöden som barnbidraget. Dessutom är ökad sysselsättning oerhört viktigt för såväl privatekonomin som för hela samhällsekonomin.

Vad kan vi då göra i Värnamo kommun? Vi skulle kunna erbjuda barn gratis kollektivtrafik och underlätta för barn att delta i fritids- och kulturverksamheter. Fritidskortet som regeringen beslutat om och finansierar är en början och ett viktigt tillskott för kommunerna. Tyvärr räcker detta inte till för att finansiera och bygga ut kulturskoleverksamheten och kompensera för nedskärningarna till studieförbunden.

Frukost och eftermiddagsmål i skolan är också ett sätt att minska föräldrar matkostnader samtidigt som man försäkrar sig om att barnen får den näring de behöver och därmed kan prestera bättre i skolarbetet. Vi vet att Rädda Barnen har startat frukostklubb på skolorna i Bor och Rydaholm. Tidigare hade Arla ett frukostprojekt på Apladalsskolan och utvärderingen därifrån visar på goda resultat. Vi i Vänsterpartiet har inget emot ideella insatser och är tacksamma, men anser att Värnamo kommun i sin strävan efter att ha en kompensatorisk skola även bör inkludera hälsoaspekter och frånvaro från hunger och stress är en starkt hälsofrämjande faktorer.

Frågor:

1. Hur skall vi i Värnamo kommun arbeta för att alla barn kan uppnå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet, får växa upp i en familjemiljö, i en miljö präglad av lycka, kärlek och förståelse

    

2. Hur skall vi i Värnamo kommun arbeta för att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för omvårdnad eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal och lämplighet samt behörig tillsyn.

Underförstått hur klarar Värnamo kommun av Sveriges åtaganden enligt Barnkonventionen….

Emina Dautovic

Fjodor Eklund

Vänsterpartiet Värnamo

2025-12-11

Över 1000 personer deltog idag i Jönköping i en manifestation som säger nej till folkmord! Bra och engagerande tal av Amnestys generalsekreterare Anna Johansson och biskop emeritus Jan Olof Johansson och Rima Aboutouk från Palestine in Mind. 

[metaslider id=274]

​Matpriserna har stigit med drygt 30 procent på tre år och hushållens kostnader har ökat med cirka 2 800 kronor i månaden sedan 2022. Marknaden är rutten och domineras av ett fåtal aktörer (ICA, Axfood, Coop, Lidl).

Vänsterpartiet är för alla förslag som sänker priset på mat. Vi vill att staten ska säkerställa att prissänkningar faktiskt når hushållen – inte fastnar hos grossister och kedjor som Ica och Willys. Sänkningen av matmomsen ska gå till barnfamiljer och inte bli ett Ica-bidrag. Vi vill därför införa en priskontrollfunktion (Statens pris- och kartellnämnd) förbjuder ”smyghöjningar”.

Politiska problem, som höga matpriser, går att lösa med politiska beslut. Det är bra att regeringen också har förstått det. Men för att deras momsprissänkning inte ska bli ett Ica-bidrag, måste staten ha möjligheter till sanktioner mot företag som smyghöjer priserna inför matmomssänkningen.

Förslagen: Prisgaranti & ny prisinformationslag

– Matpriserna ska ned med motsvarande vad matmomsen sänks med från och med den 1 april 2026. Det innebär att inte en krona ska gå till matjättarna, utan genom sänkta priser till konsumenterna.

– Referenspriser tas fram för samtliga livsmedel (jfr prisstoppet 1995/96). – Lagen tillämpas från dagen då sänkt matmoms aviserades för livsmedel; brott mot lagen ska ge påföljder.

– Prisinformationslagen används redan idag mot företag som passar på att höja priserna inför t.ex. Black Friday-rea.

– Brott mot prisinformationslagen ska leda till sanktioner. Syfte: stoppa ”smyghöjningar” där butiker höjer först och ”sänker” sen och därmed låter momssänkningen gå till vinster. Återinföra Statens pris- och kartellnämnd

– Skarp priskontroll i dagligvaruhandeln; varje prisökning ska rapporteras. – Grossister ska redovisa inköps- och försäljningspriser

– Om företagen inte samarbetar kring inrapporteringen ska det kunna leda till hårda sanktioner.

Frågor och svar om matpriser

För vissa målgrupper som saknar bostad lämpar sig inte andrahandsuthyrning och villkorade sociala kontrakt. Det handlar ofta om personer med samsjuklighet och komplex problematik. För dessa är grundtryggheten med ett eget hyreskontrakt en förutsättning för tillfrisknande och framgångsrik rehabilitering.

Bostad Först är en av Socialstyrelsen rekommenderad metod för att tillgodose denna grupps bostadsbehov. För mera information om metoden se gärna Sveriges Stadsmissioners sida https://www.bostadforst.se/.

I Plan för bostadsförsörjning Värnamo kommun 2021-2025 finns avsnittet Analys av bostadsbehovet för särskilda grupper. Av planen framgår att antalet lägenheter i medborgarförvaltningens bostadstock ligger för närvarande på en långsiktigt lagom nivå (98 st) och huvuddelen av lägenheterna hyrs av förvaltningen som sedan hyr ut dem i andra hand utan besittningsskydd. Vidare konstateras att en ”ytterst utsatt grupp inom bostadsförsörjningens område är de som är varaktigt hemlösa. Det saknas boendeformer för personer som finns inom målgrupp akuthemlöshet, och där till exempel tidigare beteende, missbruk eller psykisk ohälsa, gör att individen straffat ut sig på reguljär bostadsmarknad. Förvaltningens bedömning är även att denna grupp är svår att nå med stöd, då mottagligheten av insatser från det offentliga i vissa fall är låg”. Därför är det förebyggande arbetet med tidiga insatser viktigt och bör prioriteras.

Medborgarförvaltningen har ett vräkningsförebyggande arbete där hyresvärdar kontaktar förvaltningen vid problem med hyresgäst.

Vi i Vänsterpartiet yrkar därför på:

att: Värnamo kommun ska erbjuda Bostad Först som ett alternativ för personer med historik av hemlöshet och svårigheter att få och behålla en bostad och då detta bedöms lämpligt. Genom överenskommelse med Finnvedsbostäder ska ett antal lägenheter frigöras för detta ändamål

att: Värnamo kommuns Plan för bostadsförsörjning Värnamo kommun kompletteras med ett avsnitt om Bostad Först

att: Medborgarnämnden ska få i uppdrag att påbörja kompetensutveckling beträffande tillämpning av Bostad Först samt lämplig organisering av det boendestöd som ingår i modellen.

2025-08-27

Fjodor Eklund

Emina Dautovic

Vänsterpartiet

Peter Thorén (MP) har lagt ett Medborgarinitiativ i denna fråga. Tyvärr samlade förslaget för få röster och kommer därför inte tas upp till behandling.

Peters motivation till förslaget var följande: ”Med Öresundståg går det enkelt att resa mellan t.ex. Kalmar och Köpenhamn via Växjö och Alvesta. Det kräver inga tågbyten. Varje dag går det mer än tio Öresundståg i vardera riktning den sträckan. Det vore värdefullt för både privatpersoner och näringsliv i Finnveden om det fanns möjlighet att resa med Öresundståg också mellan Värnamo station och Köpenhamn, via Alvesta. Det skulle förenkla resandet och dessutom göra det lättare att resa miljövänligt”.

Med tanke på att företrädare för Värnamo kommun tidigare drivit arbetet med Europakorridoren ( ett snabbspår mellan Jönköping och Köpenhamn via Värnamo ), så är det förvånande att kommunledningen inte letat efter andra alternativ när regeringen lagt förslaget i malpåse.

Öresundståg AB ägs av Region Blekinge, Region Halland, Region Kalmar, Region Kronoberg, Region Skåne och Västtrafik AB. Samverkan mellan ägarna syftar till att förenkla resandet och underlätta pendlingen mellan länen, samt att med gemensamma resurser skapa långsiktigt fungerande trafik som ger god trafikekonomi och är miljömässigt hållbar.

Samordningen mellan JLT:s tågtrafik och Öresundstågs avgångar från Alvesta är i det närmaste obefintlig. För närvarande ser det ut på följande sätt:

Öresundståg utvecklar sitt tågnät och spårstandarden förbättras, vilket framkommer av deras TRAFIKSTRATEGISK PLAN 2030-2040. Från Alvesta och upp mot region Jönköping är det en vit fläck då regionen inte är medlem i detta samarbete.

Vad tog ambitionen med Värnamo som ett logistiskt centrum vägen? Den avspeglar sig i varje fall inte i persontrafiken. Kust till Kust banan passerar Värnamo, men för många av oss som bor här så känns möjligheten att resa till Malmö och Köpenhamn viktigare.

Självfallet inser vi att ett engagemang av denna typ inte är gratis, därför förordar vi en blygsam start i form av en morgonavgång från Värnamo via Alvesta till Köpenhamn och en kvällsretur i motsatt riktning.

Med stöd av ovanstående föreslås:

att: företrädare för vår kommun sonderar möjligheten att Värnamo kommun blir part i detta samarbete

Värnamo 2025-08-16

Fjodor Eklund (V)